K reser bort på måndag nästa vecka så jag föreslog att försöka ses i veckan. Pga. olika omständigheter ledde det spontant fram till att vi sågs igår (måndag). Av praktiska skäl hemma hos henne, igen.
Köpte med oss mat denna gång. Det var... trevligt! Det var... mindre spänt än i fredags. Jag hade ju redan varit där och det bestämdes redan på förhand att jag skulle sova över så det behövdes inte läggas en massa energi på att försöka läsa av varandra. Egentligen finns inte så mycket att tillägga. Jag tycker om henne och hon verkar faktiskt tycka om mig! Att vi både ville ses så snabbt igen och gjorde det talar väl sitt tydliga språk, tänker jag?
Sen framtiden... Jag vet inte vad detta innebär för framtiden? Hon bor där hon bor och jag bor där jag bor. Hunden gör det komplicerat att ses, men inte omöjligt. Jag försöker att inte gå händelser i förväg, men när jag misslyckas med det ser jag kanske inte att det blir vi två på lång sikt, trots allt? Kanske? Jag vet inte och jag tillåter mig att inte veta. För just nu är jag mitt uppe i att trivas rätt bra med den här situationen och den har (om inte annat) gjort underverk för mitt självförtroende och för min självkänsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar