måndag 1 juni 2020

Dejt med N i torsdags!

Har, som sagt, haft kontakt med N och K och i torsdags träffade jag N. Även om jag på det stora hela hade en positiv bild av henne hade jag också känt att hon var lite mesig, lite nördig. Att det var jag som dikterade och hon följde. Vilket inte alls är så spännande. Alltså, om det är spänning man söker är det mycket mer givande att jaga och känna sig lite i underläge. Det hela är lite konstigt för på ett teoretiskt plan skulle jag hellre vilja möta någon på lika villkor. På det praktiska planet verkar det dock sällan se ut just så. Dessutom kan den där känslan av ”överläge” vara väldigt missvisande. Det är en sak vad den andre uttrycker, det är en annan sak vad den tänker. Risken för underskattning är faktiskt rätt dum.

Hur som helst. Hon var ledig och jag har det rätt flexibelt så vi skulle mötas vid Mariatorget 14:00. Pga. T-banestrul ändrades detta till Slussen. Jag stod där som ett fån i en kvart och efter lite meddelanden fram och tillbaka kom hon. Utan att se mig. Jag fick jaga ikapp och fick fast på henne först nere i T-banan. Första intrycket var att hon förvisso var ganska söt, men inte alls som på bilderna… Men hon var trevlig och vi tog en otvungen promenad innan vi hamnade på ett fik på Horsgatan.

Återigen: Hon var trevlig. Hon gillar sci-fi och vi har många gemensamma referenspunkter. Fika i en och en halv timme och sen promenad tillbaka till Slussen och så hejdå.

Allt kändes bra, men det fanns ingen spänning. Hon var trevlig och pratsam och hade dessutom inga barn! På pappret mycket bra, men ändå… det kändes inte rätt. Jag börjar inse att jag vill ha just spänning, jag vill ha just flörtande. Och inte någon som kan citera Douglas Adams eller Tolkien. Vilket är otroligt jobbigt för mig att hantera. Eftersom jag inbillar mig att min nördighet och min förmåga att citera dessa herrar är just vad som gjort att jag har så svårt att träffa kvinnor, som gjort att kvinnor avfärdat mig. Paradox. Kanske? Feltänkt. Kanske? Borde jag inte förlika mig med att jag är en nörd och att jag skulle passa perfekt ihop med en nörd. Kanske? Efter träffen kände jag mig totalt splittrad. Och kände mig även usel för att ha avfärdat N pga. av hennes nördighet med tanke på min egen. Men. Attraktionen fanns helt enkelt inte där och det är det viktiga. Oavsett hur jag sen teoretiserar kring det hela.

Nästa dag tackade jag för en trevlig träff och önskade henne lycka till i framtiden. (För ett par år sen hade jag inte gjort det, då hade jag velat ses igen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar