Eller inbokad var kanske en lätt överdrift? Hur som helst skickade jag igår ett meddelande till K där jag frågade om hur hon kände och om hon hade lust att ses igen? Hon svarade att hon inte visste vad hon kände men att vi hade mycket mer att prata om tyckte hon. På det svarade jag att jag gärna sågs igen och hon bekräftade det! Har såklart överanalyserat det här replikskiftet men slutsatsen är väl ändå att vi kommer att ses igen?
Jag är inte säker på vad jag känner inför henne men jag tycker samtidigt att det känns spännande!
lördag 27 juni 2020
fredag 26 juni 2020
Gårdagens dejt med K
K jobbar vid S:t Eriksplan så vi möttes upp där vid fem. Solen gassade så planen var att äta glass någonstans där det fanns skugga. Pga. Coronan har det här med hälsning blivit lite komplicerat och oklart. Folk vill inte kramas och än mindre ta i hand. Det blev en skämtsam armbåge mot armbåge. K såg ut ungefär som på bilderna (alla är ju lite snyggare på de bilder man omsorgsfullt väljer ut än i verkligheten). Söt med ett lite speciellt utseende, det mest anmärkningsvärda var att hon har blått (!) hår.
Direkt kändes det otvunget. Hon var pratsam och jag försökte lyssna och fråga mer än jag pratade. Jag lät henne välja väg och vi gick till Karlberg och hittade en parkbänk i ett skogsparti. Vilket var ett lite ovanligt ställe för en dejt, men det fungerade bra. Vi satt där i närmare två timmar. Samtalet flöt på bra, i princip obehindrat. Hon var rolig och charmig och även om vi är olika hittade vi gång på gång likheter. Till slut var det jag som föreslog att vi skulle gå tillbaka. När vi skulle skiljas åt gjorde jag en ansats till armbåge mot armbåge men hon tyckte jag var fånig och hon gav mig en rejäl kram och sa: ”Vi hörs!” En timme senare fick jag ett meddelande där hon tackade för en väldigt trevlig kväll och jag replikerade. Vi hade lite konversation fram och tillbaka på kvällen sen.
Ingen tog dock upp frågan om att ses igen. Alltså, jag är övertygad om att hon vill det eller åtminstone kan tänka sig det. Annars hade hon knappast hört av sig på sättet hon gjorde det. Och jag… jag känner varför inte? Jag känner henne knappt och vet inte riktigt vad jag ska tycka? Men hon var charmig och jag kände faktiskt viss attraktion. Dvs. precis tillräckligt för att ses igen och ge det en chans till. Tänker åtminstone jag. Tar inte hon upp det kommer jag att göra det. Antingen idag eller senast imorgon.
onsdag 24 juni 2020
Dejt med (en ny*) K imorgon!
Om det nu blir av? Vi skulle egentligen setts i söndags men hon backade ur då hon inte ”kände sig kry”.
Som vem är K? Hon (!) kontaktade mig (!) på Happy Panncake för några veckor sen. (Ärligt talat vet jag inte vad det är som har hänt men helt plötsligt blir jag kontaktad av folk som inte är rena psykfall?) Nåväl. Vi har haft en rätt kul konversation sen dess och förra veckan gick vi (på hennes förslag) över till Messenger. På pappret ser det onekligen ut som ett bra parti: 39 år gammal, har inga barn och har inte uttryckt att hon vill ha några! Bara där låter det ju lite för bra för att vara sant. Att hon dessutom jobbar på förskola betyder att hon gillar barn och att hon är (nybliven) rektor tyder på ambitioner. Men, nu går jag såklart saker och ting i förväg. Vi får väl se om vi ses imorgon (vilket jag iofs. tror)? Sen får vi se om någon ens är sugen på en fortsättning?
*Alltså varken den K jag hade en relation med förra året eller den K jag haft kontakt med i maj/juni i år.
Som vem är K? Hon (!) kontaktade mig (!) på Happy Panncake för några veckor sen. (Ärligt talat vet jag inte vad det är som har hänt men helt plötsligt blir jag kontaktad av folk som inte är rena psykfall?) Nåväl. Vi har haft en rätt kul konversation sen dess och förra veckan gick vi (på hennes förslag) över till Messenger. På pappret ser det onekligen ut som ett bra parti: 39 år gammal, har inga barn och har inte uttryckt att hon vill ha några! Bara där låter det ju lite för bra för att vara sant. Att hon dessutom jobbar på förskola betyder att hon gillar barn och att hon är (nybliven) rektor tyder på ambitioner. Men, nu går jag såklart saker och ting i förväg. Vi får väl se om vi ses imorgon (vilket jag iofs. tror)? Sen får vi se om någon ens är sugen på en fortsättning?
*Alltså varken den K jag hade en relation med förra året eller den K jag haft kontakt med i maj/juni i år.
måndag 1 juni 2020
Dejt med N i torsdags!
Har, som sagt, haft kontakt med N och K och i torsdags träffade jag N. Även om jag på det stora hela hade en positiv bild av henne hade jag också känt att hon var lite mesig, lite nördig. Att det var jag som dikterade och hon följde. Vilket inte alls är så spännande. Alltså, om det är spänning man söker är det mycket mer givande att jaga och känna sig lite i underläge. Det hela är lite konstigt för på ett teoretiskt plan skulle jag hellre vilja möta någon på lika villkor. På det praktiska planet verkar det dock sällan se ut just så. Dessutom kan den där känslan av ”överläge” vara väldigt missvisande. Det är en sak vad den andre uttrycker, det är en annan sak vad den tänker. Risken för underskattning är faktiskt rätt dum.
Hur som helst. Hon var ledig och jag har det rätt flexibelt så vi skulle mötas vid Mariatorget 14:00. Pga. T-banestrul ändrades detta till Slussen. Jag stod där som ett fån i en kvart och efter lite meddelanden fram och tillbaka kom hon. Utan att se mig. Jag fick jaga ikapp och fick fast på henne först nere i T-banan. Första intrycket var att hon förvisso var ganska söt, men inte alls som på bilderna… Men hon var trevlig och vi tog en otvungen promenad innan vi hamnade på ett fik på Horsgatan.
Återigen: Hon var trevlig. Hon gillar sci-fi och vi har många gemensamma referenspunkter. Fika i en och en halv timme och sen promenad tillbaka till Slussen och så hejdå.
Allt kändes bra, men det fanns ingen spänning. Hon var trevlig och pratsam och hade dessutom inga barn! På pappret mycket bra, men ändå… det kändes inte rätt. Jag börjar inse att jag vill ha just spänning, jag vill ha just flörtande. Och inte någon som kan citera Douglas Adams eller Tolkien. Vilket är otroligt jobbigt för mig att hantera. Eftersom jag inbillar mig att min nördighet och min förmåga att citera dessa herrar är just vad som gjort att jag har så svårt att träffa kvinnor, som gjort att kvinnor avfärdat mig. Paradox. Kanske? Feltänkt. Kanske? Borde jag inte förlika mig med att jag är en nörd och att jag skulle passa perfekt ihop med en nörd. Kanske? Efter träffen kände jag mig totalt splittrad. Och kände mig även usel för att ha avfärdat N pga. av hennes nördighet med tanke på min egen. Men. Attraktionen fanns helt enkelt inte där och det är det viktiga. Oavsett hur jag sen teoretiserar kring det hela.
Nästa dag tackade jag för en trevlig träff och önskade henne lycka till i framtiden. (För ett par år sen hade jag inte gjort det, då hade jag velat ses igen.)
Hur som helst. Hon var ledig och jag har det rätt flexibelt så vi skulle mötas vid Mariatorget 14:00. Pga. T-banestrul ändrades detta till Slussen. Jag stod där som ett fån i en kvart och efter lite meddelanden fram och tillbaka kom hon. Utan att se mig. Jag fick jaga ikapp och fick fast på henne först nere i T-banan. Första intrycket var att hon förvisso var ganska söt, men inte alls som på bilderna… Men hon var trevlig och vi tog en otvungen promenad innan vi hamnade på ett fik på Horsgatan.
Återigen: Hon var trevlig. Hon gillar sci-fi och vi har många gemensamma referenspunkter. Fika i en och en halv timme och sen promenad tillbaka till Slussen och så hejdå.
Allt kändes bra, men det fanns ingen spänning. Hon var trevlig och pratsam och hade dessutom inga barn! På pappret mycket bra, men ändå… det kändes inte rätt. Jag börjar inse att jag vill ha just spänning, jag vill ha just flörtande. Och inte någon som kan citera Douglas Adams eller Tolkien. Vilket är otroligt jobbigt för mig att hantera. Eftersom jag inbillar mig att min nördighet och min förmåga att citera dessa herrar är just vad som gjort att jag har så svårt att träffa kvinnor, som gjort att kvinnor avfärdat mig. Paradox. Kanske? Feltänkt. Kanske? Borde jag inte förlika mig med att jag är en nörd och att jag skulle passa perfekt ihop med en nörd. Kanske? Efter träffen kände jag mig totalt splittrad. Och kände mig även usel för att ha avfärdat N pga. av hennes nördighet med tanke på min egen. Men. Attraktionen fanns helt enkelt inte där och det är det viktiga. Oavsett hur jag sen teoretiserar kring det hela.
Nästa dag tackade jag för en trevlig träff och önskade henne lycka till i framtiden. (För ett par år sen hade jag inte gjort det, då hade jag velat ses igen.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)