Varit på dejt och dejter inbokade (A och S)

Har legat lågt på Happy Panncake sen sist. Men för en månad sen tog jag ett litet omtag och fick kontakt med två personer som verkade intressanta. Båda med gemensamma nämnare att dom är ett par år äldre än mig, inte har barn och verkar läsa mycket böcker. Av de två verkar S lite roligare och mer spännande än A. Dock är S lite dålig på att svara så innan jag hann få svar på om hon ville ses hann jag med en dejt med A.

Vi sågs en lördag för precis två veckor sen. Även om det råder vårväder nu var det snö och iskyla då. Jag hade föreslagit fika men A ville pga. Corona hellre ta en promenad vilket jag givetvis respekterade även om promenadvädret var sådär… Vi möttes 17:00 vid Slussen och gick upp mot Mariaberget. Hon såg ganska bra ut även om det var lite svårt att avgöra med tanke på mörker och att hon (liksom jag) var rätt påpälsad. Samtalet flöt på bra men jag kom på mig gång på gång med att babbla mer än lyssna. Jag tror det berodde på att hon faktiskt var en bra lyssnare och bra på att ställa frågor dvs. tog den rollen som jag tänker att jag ska ha. Vi gick kors och tvärs över Södermalm tills vi kom tillbaka till Slussen och sa adjö. A var trevlig, absolut, men jag fick ingen wow-känsla. Efteråt kände jag mig lite osäker på fortsättningen men tänkte att det nog löser sig eftersom hon nog inte vill ses igen?

Två dagar senare tackade jag för promenaden och fick först inget svar (vilket brukar tala för sig själv) och sen fick jag ett motsvarande tack. Under tiden fortsatte kontakten med S och jag frågade om hon ville ses? Inget svar. Under tiden tänkte jag att å ena sidan var det tillräckligt trevligt med A för att åtminstone ses igen, men å andra sidan vill jag inte vara den där typen som håller på med flera samtidigt. Till slut frågade jag A om hon ville ses igen och dagen efter… hade hon svarat att hon ville det samtidigt som S svarat att hon ville ses!

Så nu ska jag och S ses på onsdag. Eftersom jag tror att S har lite större potential än A har jag legat ganska lågt med A. Men det känns faktiskt inte helt rätt mot A att fråga om att ses igen samtidigt som jag har en dejt inbokad med A. Det spelar ingen roll att ”alla” beter sig så, jag vill inte göra det. Å andra sidan är det som det är nu och jag tänker samtidigt att jag inte riktigt har råd att klippa av någon av dom i det här tidiga läget.

Svar till slut

På måndagen skrev jag något till T och tackade för en trevlig träff och hon svarade och tackade hon med. På tisdagen skrev jag ett längre svar men jag gick inte in på någon eventuell fortsättning. Jag ville fiska lite helt enkelt och se vad hon svarade. Vilket hon inte gjorde... Hon läste inte ens mitt meddelande på några dagar trots att jag såg att hon var inne lite då och då. Jag förstod såklart vartåt det hela barkade.

Så igår kväll skrev hon: "Jag hade väldigt trevligt, verkligen, och det har också varit roligt att skriva med dig, men känner nog är något som saknas för att jag ska gå vidare." Som sagt, det var väntat. Och antagligen var det nog lika bra. Även om jag gillade henne hade det nog inte funkat. Får försöka fokusera på det och inte på att det alltid svider lite att bli nobbad.

Dagens dejt med T

Har haft kontakt med T på Happy Panncake i två veckor, dagligen. Vi bestämde att ses idag söndag och efter lite strul fram och tillbaka bestämdes ett fik i Hammarby sjöstad. Jag hade inga direkta förväntningar annat än att jag tyckte att det var lite mystiskt att hon hade berättat att hon pluggar men inte ville säga vad ”eftersom folk kan få fel uppfattning”. Vad kunde det röra sig om? Vilket forskningsfält är så kontroversiellt? HBTQ? Migration? Klimatet? Jag kom ingen vart och tänkte ärligt talat inte så mycket på det. Innan vi skulle ses gjorde jag en sista check på hennes Profil och noterade att hon hade bockat i ”Kristen”… (Om jag hade ignorerat det eller missat det när jag tog kontakt för två veckor sen vet jag ärligt talat inte?) Aha, tänkte jag! Och skippade mina två ringar med Bahomet och Lucifer… Ärligt talat tänkte jag att jag kanske borde ställa in, att det här inte kommer funka ändå? Sen tänkte jag att det får bli som det blir, att hon skriver så vet jag ju faktiskt inte vad det betyder? Och om inte annat så blir det kanske en trevlig pratstund.

Så med Watain i lurarna begav jag mig mot träffen… Hon var redan på plats och vi hälsade med armbågen. Hon var lättpratad och det var trevligt och efter ett tag ställde jag frågan rent ut och då berättade hon att hon pluggar till diakon… Ouch! Men hon var trevlig, jag är intresserad av teologiska spörsmål och är inte rädd för troende människor i sig. Fiket stängde efter två timmar och vi sa hej då.

Så vad ska jag tänka om detta? Hon var trevlig (nu har jag sagt det tre gånger) och vettig och lagom söt och har inga barn (!). Inte så illa med andra ord. Men en blivande diakon? Nja, det kommer nog inte att funka… Men sannolikt behöver jag inte grubbla allt för mycket på detta, det lär väl sluta som vanligt med att hon inte vill ses igen. Så det löser sig nog per automatik. (Men visst, en liten, liten röst inom mig kan inte låta bli att nyfiket fundera över vad som skulle hända om hon fick en chans att blicka in i min nattsvarta själ…)

"vi är lite för olika dessvärre"

Det var svaret från A när jag i söndags frågade om hon ville ses igen? Suck. Jag trodde faktiskt på att det här hade potential. Jag menar, både i skrivandet och på dejten tyckte jag att vi klickade. Om det väl skulle bli något har jag ingen aning om, men jag tyckte nog att det räckte till åtminstone en andra dejt. Men det tyckte inte hon.

Det där med att man "är för olika" får mig att fundera lite. Själv räds jag inte olikhet. Alls. För mig är personkemi det som gäller och det kan man ha även om man är väldigt olika. Men alla kanske inte håller med? Eller så är "är för olika" helt enkelt en omskrivning för att man tycker att någon är oattraktiv? Nåväl, jag blev besviken, men jag jag bryter inte ihop för det.

Gårdagens dejt med A

Jag hade föreslagit fika, hon föreslog ett glas. Hon föreslog 17:30, jag föreslog Mariatorget. Jag var på plats två minuter före och stod och rökte. Hon såg mig innan jag såg henne och hon kom fram. Jag frågade hur man hälsar nu för tiden och efter lite fumlande gav jag henne en kram. Hon hade ett förslag på ställe ett par kvarter bort och vi gick dit. Hon såg faktiskt ut som på bilderna, lite speciellt utseende. Inte jättevacker men ändå lite söt.

Precis när vi kom in på stället försvann hon iväg in i lokalen utan att säga något. Jag förmodade att hon skulle på toa… men kunde inte låta bli att hinna tänka att hon kanske kände ett behov av att fly? Det visade sig att det var just toa hon behövde besöka… Samtalet flöt på bra, väldigt obehindrat. Vi är ganska olika som personer men har samtidigt många beröringspunkter. När det första glaset var slut frågade jag om hon ville ta ett till? Det ville hon. Hon var rolig, trevlig, snabbtänkt, charmig!

Efter andra glaset hade det gått nästan två timmar och hon besökte toan igen. Även om det var väldigt trevligt tänkte jag att det kanske var dags att bryta upp? Det var ju ändå bara en förstadejt. När jag meddelade det fick jag intrycket att hon blev lite ställd. Hon sa inget men det kändes som att hon hade velat fortsätta, vilket fick mig att känna mig lite dum. Ute regnade det och det var bara jag som hade paraply så vi fick dela vilket blev lite sådär lagom intimt. Vi sa hejdå, kramades och hon sa ”Vi hörs!”, vilket jag bekräftade. På väg hem messade jag och sa att det var ”mycket trevligt” vilket hon besvarade med att det var ”trevligt”. Kunde inte låta bli att haka upp mig på hennes utelämnande av ”mycket”… Nåväl.

Som vem är A? Precis som K som jag var tillsammans med förra året är hon adopterad från Sydkorea och uppvuxen i Småland… Odds på det? (Det är inte så att jag aktivt söker efter den kombinationen...) Hon är 40 år, har inga barn och jobbar som psykoterapeut. Jag är inte helt såld men gillade henne mer än tillräckligt för att jag skulle vilja ses igen. Det kändes som att vi hade en massa mer saker att prata om. Hur hon känner inför det har jag ingen aning om, men att hon tyckte det var trevligt kändes tydligt. Det är väl lika bra att jag river av plåstret nu och frågar så slipper jag våndas.

Dejt med A ikväll!

Jag vidhåller, ingen jag stött på har varit så lovande som A känns. På pappret. Att ses kan som bekant ändra allt.

A!

Dejtandet har legat på lågvarv under sommaren. Har lågintensiv kontakt med K (som jag träffade i början av sommaren) och med ytterligare en K (som jag haft kontakt med sen i våras). Men det verkar inte leda någon vart.

Men!

Sen ett handfull dagar har jag kontakt med A och Jösses! Jag försöker hålla nere alla förväntningar, men det är omöjligt… Aldrig har jag stött på någon som skriver så mycket och personligt! Hur det sen är att ses är ju såklart en annan fråga. Men vi har båda bekräftat att vi vill ses och jag tänker att det kommer ske denna vecka.

Ny träff inbokad!

Eller inbokad var kanske en lätt överdrift? Hur som helst skickade jag igår ett meddelande till K där jag frågade om hur hon kände och om hon hade lust att ses igen? Hon svarade att hon inte visste vad hon kände men att vi hade mycket mer att prata om tyckte hon. På det svarade jag att jag gärna sågs igen och hon bekräftade det! Har såklart överanalyserat det här replikskiftet men slutsatsen är väl ändå att vi kommer att ses igen?

Jag är inte säker på vad jag känner inför henne men jag tycker samtidigt att det känns spännande!

Gårdagens dejt med K

K jobbar vid S:t Eriksplan så vi möttes upp där vid fem. Solen gassade så planen var att äta glass någonstans där det fanns skugga. Pga. Coronan har det här med hälsning blivit lite komplicerat och oklart. Folk vill inte kramas och än mindre ta i hand. Det blev en skämtsam armbåge mot armbåge. K såg ut ungefär som på bilderna (alla är ju lite snyggare på de bilder man omsorgsfullt väljer ut än i verkligheten). Söt med ett lite speciellt utseende, det mest anmärkningsvärda var att hon har blått (!) hår.

Direkt kändes det otvunget. Hon var pratsam och jag försökte lyssna och fråga mer än jag pratade. Jag lät henne välja väg och vi gick till Karlberg och hittade en parkbänk i ett skogsparti. Vilket var ett lite ovanligt ställe för en dejt, men det fungerade bra. Vi satt där i närmare två timmar. Samtalet flöt på bra, i princip obehindrat. Hon var rolig och charmig och även om vi är olika hittade vi gång på gång likheter. Till slut var det jag som föreslog att vi skulle gå tillbaka. När vi skulle skiljas åt gjorde jag en ansats till armbåge mot armbåge men hon tyckte jag var fånig och hon gav mig en rejäl kram och sa: ”Vi hörs!” En timme senare fick jag ett meddelande där hon tackade för en väldigt trevlig kväll och jag replikerade. Vi hade lite konversation fram och tillbaka på kvällen sen.

Ingen tog dock upp frågan om att ses igen. Alltså, jag är övertygad om att hon vill det eller åtminstone kan tänka sig det. Annars hade hon knappast hört av sig på sättet hon gjorde det. Och jag… jag känner varför inte? Jag känner henne knappt och vet inte riktigt vad jag ska tycka? Men hon var charmig och jag kände faktiskt viss attraktion. Dvs. precis tillräckligt för att ses igen och ge det en chans till. Tänker åtminstone jag. Tar inte hon upp det kommer jag att göra det. Antingen idag eller senast imorgon.

Dejt med (en ny*) K imorgon!

Om det nu blir av? Vi skulle egentligen setts i söndags men hon backade ur då hon inte ”kände sig kry”.

Som vem är K? Hon (!) kontaktade mig (!) på Happy Panncake för några veckor sen. (Ärligt talat vet jag inte vad det är som har hänt men helt plötsligt blir jag kontaktad av folk som inte är rena psykfall?) Nåväl. Vi har haft en rätt kul konversation sen dess och förra veckan gick vi (på hennes förslag) över till Messenger. På pappret ser det onekligen ut som ett bra parti: 39 år gammal, har inga barn och har inte uttryckt att hon vill ha några! Bara där låter det ju lite för bra för att vara sant. Att hon dessutom jobbar på förskola betyder att hon gillar barn och att hon är (nybliven) rektor tyder på ambitioner. Men, nu går jag såklart saker och ting i förväg. Vi får väl se om vi ses imorgon (vilket jag iofs. tror)? Sen får vi se om någon ens är sugen på en fortsättning?


*Alltså varken den K jag hade en relation med förra året eller den K jag haft kontakt med i maj/juni i år.

Dejt med N i torsdags!

Har, som sagt, haft kontakt med N och K och i torsdags träffade jag N. Även om jag på det stora hela hade en positiv bild av henne hade jag också känt att hon var lite mesig, lite nördig. Att det var jag som dikterade och hon följde. Vilket inte alls är så spännande. Alltså, om det är spänning man söker är det mycket mer givande att jaga och känna sig lite i underläge. Det hela är lite konstigt för på ett teoretiskt plan skulle jag hellre vilja möta någon på lika villkor. På det praktiska planet verkar det dock sällan se ut just så. Dessutom kan den där känslan av ”överläge” vara väldigt missvisande. Det är en sak vad den andre uttrycker, det är en annan sak vad den tänker. Risken för underskattning är faktiskt rätt dum.

Hur som helst. Hon var ledig och jag har det rätt flexibelt så vi skulle mötas vid Mariatorget 14:00. Pga. T-banestrul ändrades detta till Slussen. Jag stod där som ett fån i en kvart och efter lite meddelanden fram och tillbaka kom hon. Utan att se mig. Jag fick jaga ikapp och fick fast på henne först nere i T-banan. Första intrycket var att hon förvisso var ganska söt, men inte alls som på bilderna… Men hon var trevlig och vi tog en otvungen promenad innan vi hamnade på ett fik på Horsgatan.

Återigen: Hon var trevlig. Hon gillar sci-fi och vi har många gemensamma referenspunkter. Fika i en och en halv timme och sen promenad tillbaka till Slussen och så hejdå.

Allt kändes bra, men det fanns ingen spänning. Hon var trevlig och pratsam och hade dessutom inga barn! På pappret mycket bra, men ändå… det kändes inte rätt. Jag börjar inse att jag vill ha just spänning, jag vill ha just flörtande. Och inte någon som kan citera Douglas Adams eller Tolkien. Vilket är otroligt jobbigt för mig att hantera. Eftersom jag inbillar mig att min nördighet och min förmåga att citera dessa herrar är just vad som gjort att jag har så svårt att träffa kvinnor, som gjort att kvinnor avfärdat mig. Paradox. Kanske? Feltänkt. Kanske? Borde jag inte förlika mig med att jag är en nörd och att jag skulle passa perfekt ihop med en nörd. Kanske? Efter träffen kände jag mig totalt splittrad. Och kände mig även usel för att ha avfärdat N pga. av hennes nördighet med tanke på min egen. Men. Attraktionen fanns helt enkelt inte där och det är det viktiga. Oavsett hur jag sen teoretiserar kring det hela.

Nästa dag tackade jag för en trevlig träff och önskade henne lycka till i framtiden. (För ett par år sen hade jag inte gjort det, då hade jag velat ses igen.)

Dejting post Corona

En liten uppdatering på vad som hänt sen sist.

Det här med S har runnit ut i sanden och det är mitt fel. Vi fortsatte att skriva och det var kul men jag kände mer och mer att det nog inte skulle bli något. Så vi började höras allt mer sällan och så upphörde det. Det var jag som slutade skriva. Egentligen gillar jag inte den stilen, det är bättre att rakryggat säga till om man inte är intresserad. Å andra sidan kom det aldrig till någon sådan punkt där jag kände det, det var inte så att jag aktivt bestämde mig för att sluta utan det är mer nu i efterhand som jag kan konstatera att det tog slut.

Till saken hör att jag legat väldigt lågt på Happy Panncake, jag har knappt varit inloggad. Har inte varit sugen. Förra veckan fick jag dock ett ryck och bestämde mig för att dra igång igen. Det började med ett meddelande från C (som jag hade lite kontakt med för ett par månader sen men där hon slutade svara). Hon skrev kort att hon inte varit inne på HP på ett tag och att hon nu fanns på Kik, om jag var intresserad? Eftersom jag uppfattade henne som väldigt rolig tog jag kontakt och vi höll på ett tag. Men tyvärr kände jag att det bara var jag som drog så det rann ut i sanden.

På HP kontaktade jag 15 kvinnor och två anmärkningsvärda saker hände: 1) För det första svarade fyra stycken vilket är en högre svarsprocent än vad jag är van vid. 2) För det andra har jag blivit kontaktad av tre personer som alla verkar vettiga, nåt sånt har aldrig hänt förut! Vad kan det bero på? Kan det vara att folk är mer desperata och hänger mer vid datorn i Corona-tider? Jag vet inte? Hur som helst har det kokat ner till att jag har kontakt med två personer (K och N) som båda känns intressanta och igår bekräftades att båda vill ses!

S

För en och en halv månad sedan blev jag kontaktad av S på Happy Pancake. Det var anmärkningsvärt! Dels för faktumet att jag inte blir kontaktad på HP (det går bokstavligen hundratals kontaktförsök från mig för ett motsvarande från någon). Dels för att den handfull som faktiskt kontaktat mig visat sig vara galningar, homosexuella män eller allmänt oattraktiva. Med S var det annorlunda. Hon formulerade sig väl och (verkade) se bra ut (om än lite udda stil). Jag svarade såklart och det var först inne i konversationen som jag insåg varför hon tidigare flugit under min radar: Hon bor i Uppsala.

Efter att ha dejtat K i Norrtälje tänkte jag att jag skulle skippa alla som inte bodde i Stockholm så Uppsala lät inte så kul. Men S var rätt kul. Vi hade en rätt långsam konversation på ett sätt jag inte riktigt upplevt tidigare. Å ena sidan är hon skarp och gillar att skriva, vilket jag faller för. Å andra sidan verkar hon leva en lite väl alternativ livsstil (med icke-binära barn och utan kött…), dessutom i Uppsala. Å tredje sidan, min grundinställning till dejtande är att inte vara fördomsfull.
Till slut föreslog jag att ses, hon accepterade och vi bestämde en fika en lördag i Stockholm. Vid det laget var jag dock helt inställd på att det inte skulle kunna leda till något, jag hade avfärdat henne. Inte som människa utan som potentiell partner. Samma dag ställde jag in, för att jag inte var i form för en poänglös dejt. Vilket är skit, jag inser det. Jag vill inte vara sån.

Det gick några dagar och sen började vi höras lite försiktigt igen. Det här så himla udda. ”Relationen” med S liknar verkligen inte någon jag tidigare jag haft. Det gör i sig att jag går igång lite. Samtidigt… jag vet inte? Jag tror inte på henne. Men hon skriver, långt och personligt! Hon har liksom rollen som jag alltid brukar ha. Det hela är väldigt förvirrande!

Lördagens dejt med E

Jo, det blev av och det var den sämsta dejt jag varit på! Det är inte ovanligt att folk berättar att dom har varit på usla dejter. Saken är att jag inte har haft den erfarenheten. Eller, kinesiska J som jag träffade förra hösten var ingen höjdare. Eftersom hennes engelska var så dålig att det ibland var svårt att förstå. Men utöver det... tycker jag ändå att alla jag träffat varit mer eller mindre trevliga. Ibland hade jag inte velat gå vidare, men oftast har jag velat det eller åtminstone känt mig lite osäker. Nu har jag en ny erfarenhet.

Efter mycket om och men bestämdes att vi skulle ses i Mall of Scandinavia. Hon hade pratat om promenad och jag hade svarat att jag hellre tog en fika. Jag väntade utanför en affär när hon dök upp ur mitt synfält och direkt kände jag att det här inte känns rätt. Nu kommer jag att låta taskig och kanske är jag det. Och vem är jag att klaga på någon annans utseende. Nej, det är inte snällt, men… så långt har jag ändå kommit att om jag direkt känner att den andra är oattraktiv så kommer det inte att fungera. Så hur kunde det ske? Jag hade sett ett par bilder på henne men det var ingen vidare kvalitet. Såhär i efterhand misstänker jag dessutom att bilderna hade några år på nacken… Tyvärr, men E var inte särskilt vacker. Inte alls.

Trots vad som tidigare sagts frågade hon om promenad och jag tänkte att visst, det går väl bra. Det var stelt och det var inte bara för att jag delvis hade i tankarna på hur jag skulle komma ifrån det hela? Det var inte det att hon var tyst, men hon var heller inte bra på småprat. Hon mumlade och kastade inte en blick åt mitt håll. Kanske var hon nervös? Promenaden ägnades mest åt att jag pliktskyldigt intervjuade henne om hennes jobb som lärare. Efter en runda kom vi tillbaka till entrén och jag övervägde om jag skulle tacka för mig? Fick intrycket att hon var inställd på en fika så jag fegade ur och tänkte att jag får väl ta det. Sagt och gjort. Vi tog en fika och det var dötrist. Personkemin var lika med noll. Hon satt dessutom och fipplade med sin mugg på ett konstigt sätt. Vilket jag tolkade som att hon var nervös, vilket man såklart inte kan lastas för. Till slut styrde jag in samtalet på vad vi skulle göra sen och så började jag skruva på mig. Vi sa hejdå och jag tittade på klockan. Vi hade setts i en timme och en kvart… Det kändes som en evighet.

På vägen hem kände jag mig kluven. Å ena sidan kändes det rätt skönt att för en gångs skull vara den som säger nej. Inte för att det finns något egenvärde i det utan mer för att det är väldigt tärande att alltid vara mottagare av ett tack men nej tack. Senare på kvällen skickade hon tack för en trevlig fika och frågade om jag kom hem ordentligt. Exakt vad hon ville med det vet jag förstås inte och kommer heller aldrig att få veta. Men jag tolkade det som en trevare, hon sa absolut inte nej i alla fall. Det gjorde dock jag. En erfarenhet rikare och tillbaka på ruta noll igen…

Dejt med E inbokad

Har kört på lite mer på Happy Panncake och har haft kontakt med E i en dryg vecka. Vet inte så mycket om henne? Hon har två barn (tror jag?) och en häst. Samma ålder som jag. Ursprungligen från Kalix men bor i radhus i Sollentuna. Verkar trevlig och ganska "på". I torsdags föreslog hon att byta från HP till Kik. Med hjälp av namnet har jag hittat hennes FB. Hon är visst lärare eller förskolepedagog? Hur som helst frågade jag nu precis om hon vill ses på en fika och det vill hon! Ingen dag sagt dock.

"inte rätt känlsa"

Jag hörde av mig på måndagen. M svarade att det var trevligt men att hon inte fick rätt känsla. Jag tog det rätt hårt och nu känns det som att jag är tillbaka på ruta ett igen, eller kanske snarare ruta noll? Oerhört tråkigt och frustrerande.

Gårdagens dejt med M

För det första: Ja, den blev av! Efter Farsans middag möttes vi upp sju. Hon var där först och jag hälsade med en kram. Vi promenerade lite innan vi hamnade på ett fik på Götgatan. Var lite nervös innan, som vanligt, men de känslorna försvann direkt. Vi pratade på och hade en bra kemi från start. Hon var söt. Men framförallt var hon trevlig, vettig, rolig och snabbtänkt! Vi pratade mycket om personlighetstyper och om relationer. Precis som mig hade hon en lång relation där de träffats som unga, något som format oss båda. Det fanns väldigt många gemensamma nämnare. Inte så att vi var lika som personer men det fanns många likheter och en bra kemi. Kände jag och jag inbillar mig att hon kände detsamma. Vi nio stängde dom så det blev ett naturligt tillfälle att bryta upp. Jag följde henne till T-banan och sa hejdå. Vi var båda överens om att det var jättetrevligt!

Efter en förstadejt brukar jag alltid ha åtminstone något förbehåll men med M har jag faktiskt inte det. Det var nog den bästa förstadejt jag varit på, jag har inga förbehåll!

Men.

Jag vet ju hur det brukar sluta. Att hon hade trevligt tyckte jag var uppenbart, men det är ju absolut inte samma sak som att hon är beredd att ta det vidare. Statistiskt sett kommer hon ju inte vilja det och det känns redan nu oerhört bittert. Jag borde inte ta ut det i förskott, men jag måste verkligen, verkligen göra allt för att förbereda mig på det. Vad jag ska göra nu vet jag inte? Avvakta lite, absolut. Inte rusa iväg. Hör hon inte av sig kommer jag såklart att göra det, frågan är bara när? Men shit alltså, vilken härlig tjej!

Dejt med M idag?

Suck. M föreslog att ses efter lunch, idag (eftersom hon skulle träffa sina kompisar på eftermiddagen). Eftersom jag skulle till Farsan på eftermiddagen styrde jag om det så att det hos Farsan blev middag istället. Men efter att jag gjort det ändrade sig M, hon skulle träffa sina kompisar mitt på dagen istället... Då kunde jag inte ändra middagen hos Farsan igen. Hur som helst bestämde jag och M att ses 19:00 och igår kväll skrev hon "Vi kan väl höras av imorgon och bestämma mer exakt tid och plats?" Det tyckte jag lät bra, men... hon har inte hört av sig och har inte varit inloggad på Happy Pancake idag. Min erfarenhet säger mig att sånt brukar vara ett dåligt tecken. Vi får väl se.

Skulle det bli av med dejt idag är det lite ironiskt eftersom det idag är på dagen sex månader sen jag och K sågs första gången... Vad du det skulle kunna ha för betydelse?

Dejt inbokad

Har kommit igång lite långsamt på Happy Pancake och det har ledit till en inbokad dejt! Nu på söndag, med M. Men jag håller nere förväntningarna... vi får väl se om det ens blir av?

Igång på HP igen...

Ok, har smugit igång Happy Panncake igen… Provade att kontakta fem kvinnor och fick direkt två svar! Det kändes optimistiskt ett tag… men slutade med att den ena slutade höra av sig medan den andre efter relativt intensiv kontakt kom fram till att jag var för kort och att mina barn var för små. Nåväl. Kontaktade tio till och fick… inget svar. Hmmm. Men tänker inte nedslås av detta. Ska dra igång lite mer systematiskt när jag känner för det. Antagligen ganska snart, men inte just idag.