tisdag 21 januari 2020

Lördagens dejt med E

Jo, det blev av och det var den sämsta dejt jag varit på! Det är inte ovanligt att folk berättar att dom har varit på usla dejter. Saken är att jag inte har haft den erfarenheten. Eller, kinesiska J som jag träffade förra hösten var ingen höjdare. Eftersom hennes engelska var så dålig att det ibland var svårt att förstå. Men utöver det... tycker jag ändå att alla jag träffat varit mer eller mindre trevliga. Ibland hade jag inte velat gå vidare, men oftast har jag velat det eller åtminstone känt mig lite osäker. Nu har jag en ny erfarenhet.

Efter mycket om och men bestämdes att vi skulle ses i Mall of Scandinavia. Hon hade pratat om promenad och jag hade svarat att jag hellre tog en fika. Jag väntade utanför en affär när hon dök upp ur mitt synfält och direkt kände jag att det här inte känns rätt. Nu kommer jag att låta taskig och kanske är jag det. Och vem är jag att klaga på någon annans utseende. Nej, det är inte snällt, men… så långt har jag ändå kommit att om jag direkt känner att den andra är oattraktiv så kommer det inte att fungera. Så hur kunde det ske? Jag hade sett ett par bilder på henne men det var ingen vidare kvalitet. Såhär i efterhand misstänker jag dessutom att bilderna hade några år på nacken… Tyvärr, men E var inte särskilt vacker. Inte alls.

Trots vad som tidigare sagts frågade hon om promenad och jag tänkte att visst, det går väl bra. Det var stelt och det var inte bara för att jag delvis hade i tankarna på hur jag skulle komma ifrån det hela? Det var inte det att hon var tyst, men hon var heller inte bra på småprat. Hon mumlade och kastade inte en blick åt mitt håll. Kanske var hon nervös? Promenaden ägnades mest åt att jag pliktskyldigt intervjuade henne om hennes jobb som lärare. Efter en runda kom vi tillbaka till entrén och jag övervägde om jag skulle tacka för mig? Fick intrycket att hon var inställd på en fika så jag fegade ur och tänkte att jag får väl ta det. Sagt och gjort. Vi tog en fika och det var dötrist. Personkemin var lika med noll. Hon satt dessutom och fipplade med sin mugg på ett konstigt sätt. Vilket jag tolkade som att hon var nervös, vilket man såklart inte kan lastas för. Till slut styrde jag in samtalet på vad vi skulle göra sen och så började jag skruva på mig. Vi sa hejdå och jag tittade på klockan. Vi hade setts i en timme och en kvart… Det kändes som en evighet.

På vägen hem kände jag mig kluven. Å ena sidan kändes det rätt skönt att för en gångs skull vara den som säger nej. Inte för att det finns något egenvärde i det utan mer för att det är väldigt tärande att alltid vara mottagare av ett tack men nej tack. Senare på kvällen skickade hon tack för en trevlig fika och frågade om jag kom hem ordentligt. Exakt vad hon ville med det vet jag förstås inte och kommer heller aldrig att få veta. Men jag tolkade det som en trevare, hon sa absolut inte nej i alla fall. Det gjorde dock jag. En erfarenhet rikare och tillbaka på ruta noll igen…

lördag 11 januari 2020

Dejt med E inbokad

Har kört på lite mer på Happy Panncake och har haft kontakt med E i en dryg vecka. Vet inte så mycket om henne? Hon har två barn (tror jag?) och en häst. Samma ålder som jag. Ursprungligen från Kalix men bor i radhus i Sollentuna. Verkar trevlig och ganska "på". I torsdags föreslog hon att byta från HP till Kik. Med hjälp av namnet har jag hittat hennes FB. Hon är visst lärare eller förskolepedagog? Hur som helst frågade jag nu precis om hon vill ses på en fika och det vill hon! Ingen dag sagt dock.

torsdag 2 januari 2020

"inte rätt känlsa"

Jag hörde av mig på måndagen. M svarade att det var trevligt men att hon inte fick rätt känsla. Jag tog det rätt hårt och nu känns det som att jag är tillbaka på ruta ett igen, eller kanske snarare ruta noll? Oerhört tråkigt och frustrerande.