Jag har och K har bara haft kontakt (via Happy Pancake) i en vecka (vilket är en kort tid i det sammanhanget) och det är en hel vecka kvar till dejten (vilket är en lång tid i det sammanhanget). Men vi hörs flera gånger varje dag och igår fick jag komplimangen att hon "... gillar verkligen o skriva med [mig]... ". (Försöker att ignorera/ha överseende med "o"...) Det hela liknar lite de "relationer" jag hade med ett par kvinnor för ett år sedan. Skriva som en galning (eftersom skrivande är en styrka jag har). Egentligen har jag gått ifrån det och valt en ny strategi. Jag har tänkt att ett första möte sannolikt ändå kullkastar allt och då känns det som slöseri med både min tid och mina känslor att investera för mycket innan. Statistiskt sett leder ju det första mötet till att hon inte vill ses igen och ev. till att jag känner detsamma. Sett ur det perspektivet känns det sundare att börja med det första mötet istället för att bygga upp något som ändå bara kommer att raseras.
Men ändå. Att höras flera gånger om dagen skapar en slags intimitet och det innebär också att jag inte alls ältar skilsmässan lika mycket vilket är befriande! Men jag är medveten om att det är ett tveeggat svärd. För om vårt möte blir en flopp kommer alla mina känslor av otillräcklighet tillbaka, upphöjda i kvadrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar