Nyss hemkommen. Tänkte fånga mina tankar medan de är färska i minnet och innan vi hunnit höra av oss om en eventuell fortsättning. Oavsett utfall i den frågan blir det ett kapitel för sig.
Hade lång tid att ladda upp och det blev mycket musik (mest black metal), en liten cigarr och ett antal cigariller. Jag var inte nervös men en första dejt innebär alltid ett visst adrenalinpåslag som är rätt angenämt. Jag var först utanför caféet på Kungsgatan och stod och rökte när hon plötsligt dök upp. Hälsningen blev lite fumlig men det blev en kram. Väl inne fanns det gott om plats, den enda haken var bordet som var lite oberäkneligt vingligt, vilket iofs. blev en talking point. Det blev ganska precis två timmars fika och tre koppar kaffe (för mig, hon dricker tydligen inte kaffe). Till en början var det lite trevande, inte stelt men jag hann tänka tanken att oj, hur ska jag kunna hålla igång detta? Vad det nu var som gjorde det vet jag inte men det släppte och efter ett tag kändes det inte alls stelt. Jag följde den klassiska regeln att lyssna mer än prata, mer så i början och mindre så i slutet. Vi pratade om ditten och datten, mycket jobb, barn och boende. Viktigt men samtidigt inte överväldigande intressant. Något som dock var intressant var att vi inte kom in på dejtande, vilket kändes befriande. Det blir lätt en lite svårnavigerad metadiskussion att på en dejt sitta och prata om just dejtande.
K var söt, tom. sötare än på fotot (det brukar vara tvärtom). Trevlig, snäll, glad. Ska jag vara lite petig (vilket jag inte är säker på att jag ska?) så var hon lite… vanlig. Jag vet ärligt talat inte vad jag söker men hon stack inte ut på något vis. Intressant det där att jag tillåter mig att vara petig. För ett år sen hade jag kastat mig över en söt och trevlig tjej med noll förbehåll. Så är det inte nu. Kanske är det en försvarsmekanism eftersom boendefrågan gör att OM det här skulle bli något så kommer det inte bli det långsiktiga med att bo ihop som faktiskt är det jag söker. (Sen är det väl så att det där långsiktiga är något jag söker på lång sikt och ur det korta perspektivet kan jag mycket väl tänkta mig något kortsiktigt...) Den andra aspekten på det här med försvarsmekanism är att jag faktiskt inte tror att hon är intresserad av att ses igen. Det handlar inte om min usla statistik i år utan bara på en magkänsla. Jag kan ha fel på den här punkten men det är vad jag trots allt ser framför mig, ett tack men nej tack. Oavsett lär jag bli varse inom kort eftersom hon innan dejten uttryckte ett önskemål om att vi skulle vara raka och ärliga mot varandra i den frågan efter det att vi setts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar