söndag 30 juni 2019

Förbannelsen är bruten!

Hittills i år har jag varit på fem dejter som alla slutade med att hon inte ville ses igen. K blev dock annorlunda! När jag kom hem skickade jag en ofarlig grej apropå en sak vi pratat om. Hon svarade på det och lade till att hon gärna ses igen. Vad det innebär för framtiden vet jag inte, men det gjorde verkligen gott för mitt sargade självförtroende! Detta innebär dock inte att jag kommer att sväva iväg utan jag vidhåller att jag inte tror på detta långsiktigt och att jag inte är helt övertygad. Med det sagt tackade jag ja och nu ska vi ses igen redan på tisdag. Fortsättning följer.

lördag 29 juni 2019

Dagens dejt med K

Nyss hemkommen. Tänkte fånga mina tankar medan de är färska i minnet och innan vi hunnit höra av oss om en eventuell fortsättning. Oavsett utfall i den frågan blir det ett kapitel för sig.

Hade lång tid att ladda upp och det blev mycket musik (mest black metal), en liten cigarr och ett antal cigariller. Jag var inte nervös men en första dejt innebär alltid ett visst adrenalinpåslag som är rätt angenämt. Jag var först utanför caféet på Kungsgatan och stod och rökte när hon plötsligt dök upp. Hälsningen blev lite fumlig men det blev en kram. Väl inne fanns det gott om plats, den enda haken var bordet som var lite oberäkneligt vingligt, vilket iofs. blev en talking point. Det blev ganska precis två timmars fika och tre koppar kaffe (för mig, hon dricker tydligen inte kaffe). Till en början var det lite trevande, inte stelt men jag hann tänka tanken att oj, hur ska jag kunna hålla igång detta? Vad det nu var som gjorde det vet jag inte men det släppte och efter ett tag kändes det inte alls stelt. Jag följde den klassiska regeln att lyssna mer än prata, mer så i början och mindre så i slutet. Vi pratade om ditten och datten, mycket jobb, barn och boende. Viktigt men samtidigt inte överväldigande intressant. Något som dock var intressant var att vi inte kom in på dejtande, vilket kändes befriande. Det blir lätt en lite svårnavigerad metadiskussion att på en dejt sitta och prata om just dejtande.

K var söt, tom. sötare än på fotot (det brukar vara tvärtom). Trevlig, snäll, glad. Ska jag vara lite petig (vilket jag inte är säker på att jag ska?) så var hon lite… vanlig. Jag vet ärligt talat inte vad jag söker men hon stack inte ut på något vis. Intressant det där att jag tillåter mig att vara petig. För ett år sen hade jag kastat mig över en söt och trevlig tjej med noll förbehåll. Så är det inte nu. Kanske är det en försvarsmekanism eftersom boendefrågan gör att OM det här skulle bli något så kommer det inte bli det långsiktiga med att bo ihop som faktiskt är det jag söker. (Sen är det väl så att det där långsiktiga är något jag söker på lång sikt och ur det korta perspektivet kan jag mycket väl tänkta mig något kortsiktigt...) Den andra aspekten på det här med försvarsmekanism är att jag faktiskt inte tror att hon är intresserad av att ses igen. Det handlar inte om min usla statistik i år utan bara på en magkänsla. Jag kan ha fel på den här punkten men det är vad jag trots allt ser framför mig, ett tack men nej tack. Oavsett lär jag bli varse inom kort eftersom hon innan dejten uttryckte ett önskemål om att vi skulle vara raka och ärliga mot varandra i den frågan efter det att vi setts.

onsdag 26 juni 2019

Att ha flera "på gång" samtidigt

Fyra dagar kvar till lördagens inbokade dejt med K. I den här världen är fyra dagar en lång tid. De flesta har flera personer ”på gång” samtidigt. Trots inbokad dejt har jag varit med om att personen ifråga hunnit inleda en relation men även att hon dagarna innan helt plötsligt har slutat höra av dig. Med K får jag inte riktigt den känslan, när hon beskriver sin vardag verkar hon ha lite fullt upp. Men det där med att ha flera på gång, tja, den måste jag nog utgå ifrån. Det tillhör spelets regler i ett spel som jag egentligen inte vill spela. Borde inte även jag ha flera på gång samtidigt? Jo, det har jag haft tidigare. Mest för att jag vet hur svårt det är att få till en dejt i kombination med att dejten sen sannolikt inte leder någon vart. Man förlorar liksom väldigt mycket tid på att bara ha en på gång i taget. Med det sagt har jag legat väldigt lågt sen jag fick kontakt med K. Jag är lite ambivalent till om dejtandet verkligen är något för mig just nu? Så jag stressar just nu inte över att förlora tid utan jag tar det lugnt och håller mig till K och känner mig rätt tillfreds med det.

söndag 23 juni 2019

"gillar verkligen o skriva med dig"

Jag har och K har bara haft kontakt (via Happy Pancake) i en vecka (vilket är en kort tid i det sammanhanget) och det är en hel vecka kvar till dejten (vilket är en lång tid i det sammanhanget). Men vi hörs flera gånger varje dag och igår fick jag komplimangen att hon "... gillar verkligen o skriva med [mig]... ". (Försöker att ignorera/ha överseende med "o"...) Det hela liknar lite de "relationer" jag hade med ett par kvinnor för ett år sedan. Skriva som en galning (eftersom skrivande är en styrka jag har). Egentligen har jag gått ifrån det och valt en ny strategi. Jag har tänkt att ett första möte sannolikt ändå kullkastar allt och då känns det som slöseri med både min tid och mina känslor att investera för mycket innan. Statistiskt sett leder ju det första mötet till att hon inte vill ses igen och ev. till att jag känner detsamma. Sett ur det perspektivet känns det sundare att börja med det första mötet istället för att bygga upp något som ändå bara kommer att raseras.

Men ändå. Att höras flera gånger om dagen skapar en slags intimitet och det innebär också att jag inte alls ältar skilsmässan lika mycket vilket är befriande! Men jag är medveten om att det är ett tveeggat svärd. För om vårt möte blir en flopp kommer alla mina känslor av otillräcklighet tillbaka, upphöjda i kvadrat.

fredag 21 juni 2019

"Kram"

Fick idag (midsommarafton*) min första "Kram" i skrift från K. Det hela gör mig väldigt beklämd för alla som känner mig vet att jag inte använder "Kram" i skrift och ingen förväntar sig att få en sådan från mig (såvida det inte rör sig om något väldigt speciellt eller allvarlig situation). Men när det gäller en främling blir det knepigare, för jag vill ju uppmuntra denna (lilla) ömhetsbetygelse och absolut inte framstå som en som avfärdar den. Samtidigt vill jag inte göra våld på mig själv. Tja, har man inte tillräckligt med verkliga problem så kan man ju hålla på och vara neurotisk inför sånt här... Hmmm… jag tror jag ska återgälda den med en kramande Smiley, det känns mer ofarligt!? 🤗

*Jag kommer inte fira alls. Å ena sidan känns det lite sorgligt att inte ha någon självklar att fira med, å andra sidan bryr jag mig inte särskilt mycket eftersom jag ändå aldrig har gillat just midsommarafton. Jag tänker att någon gång i framtiden kanske det kommer finnas Någon som vill fira midsommar med just mig? Händer det är det fint, händer det inte är det ett mycket större problem i sig snarare än hur jag spenderar just midsommarafton...

torsdag 20 juni 2019

Dejt inbokad!

Jag behövde bara hålla ut lite, lite för igår kväll föreslog K att ses! Det blir av först nästa lördag dock pga. dålig barnsynk. Och ja, jag är fullt medveten om att det är så pass lång tid att det hinner hända både det ena och andra innan dess. Men ändå, när jag har en dejt inbokad infinner sig ett inre lugn, vetskapen om att jag har något på gång är tillfredställande!

onsdag 19 juni 2019

Kontakt med K

I söndags kontaktade jag ytterligare tio kvinnor på Happy Panncake. Fick två svar varav den ena, K, verkar väldigt "på". Vi har hörts flera gånger om dagen sen dess. Ingen har ännu fört på tal att ses och jag tänker att jag väntar ut henne lite, lite till innan jag själv gör det. Nackdelen är att hon bor utanför Norrtälje och inte verkar vara flyttbar. Å andra sidan finns ingen som helst anledning att gå händelser i förväg. Jag vet ju, som sagt, inte ens om vi kommer att ses...

söndag 16 juni 2019

Återupptagen aktivitet

Trots råden från psykologerna var jag lite aktiv igår. Jag började med att skicka ett mess till M och frågade om hon ville ses igen? Det uteblivna svaret tar jag som intäkt för att jag ska låta henne vara.

Sen kontaktade jag tio kvinnor på Happy Pancake varav en har svarat. Hon har en bebis på heltid och ärligt talat är det inget jag söker eller behöver i mitt liv så jag undrar varför jag ens tog kontakt? Hon har dock inte besvarat mitt svar på hennes svar så även den kontakten får nog bokföras som avslutad. Sannolikt lika bra.

tisdag 11 juni 2019

Olösligt dilemma?

Träffade min ordinarie psykolog idag och precis som den förra veckan fick jag höra att jag "inte är redo att dejta". Spännande. Själva anledningen till att jag ens börjat dejta (separationen) är även anledningen till att jag mår för dåligt och inte är redo att dejta... Det är väl något av ett dilemma? Kan inte låta bli att tänka att Exfrun började att dejta i samband med separationen och nu lever hon tillsammans med den mannen. Hon var (bevisligen) redo, men jag är det fortfarande inte. Ingen har sagt att livet ska vara rättvist, men det tycker jag faktiskt är sjukt orättvist! (Kan det vara så att skillnaden på om man är "redo" eller ej hänger på om man var den som lämnade eller den som blev lämnad?)

fredag 7 juni 2019

Jag är nog inte redo?

I tisdags träffade jag en psykolog. Vi kom kort in på det här med dejtande och hon menade att jag nog inte var redo att träffa någon just nu. Jag kan förstå vad hon menar och jag säger inte att hon har fel. Samtidigt tror jag inte att livet är så enkelt, man kan inte invänta någon diffus tidpunkt då man exakt "är redo". Jag tror livet är mer slumpmässigt än så, livet är så oöverskådligt. Rent teoretiskt tror jag man kan träffa "rätt" när som helst under vilka omständigheter som helst. Däremot tror jag att om man inte mår så bra kan det vara en bra att ha lite mer fokus på sig själv och lite mindre på att till varje pris träffa någon.